PrydeRide

PrydeRide
Fotograf: Torkel Stillefors

fredag 30 november 2012

"Dead end skills"-utbildning i våra seglarskolor ?


Harald Harb, Harb Ski Systems


När jag satt och läste Frank Bethwaite's "Higher Performance Sailing" igår kväll, så slogs jag av hur stora likheter det finns mellan traditionell seglingsinstruktion och traditionell skidåkningsinstruktion, samt det sätt som vi typiskt lär våra barn att cykla. 

Bethwaite hävdar med emfas i sin bok att de allra flesta seglare, t.o.m de riktigt rutinerade,  som lärt sig segla i traditionella (icke-apparent-wind)  båtar och/eller med traditionell seglarskoleinstruktion, har stora svårigheter att sedan lära sig att segla och kontrollera en apparent-wind-båt, och framför allt att lära sig segla apparent-wind-båtar snabbt och effektivt, mycket större svårigheter faktiskt än vad en ren seglingsnybörjare skulle ha. 

Orsaken, enligt Bethwaite, är att de som lärt sig segla på traditionellt sätt blir tvungna att  "lära om" när de sätter sig i en ultralätt AW-båt, och att lära om är svårare än lära sig rätt från början. 

Detta resonemang påminner oerhört starkt om den bitvis hätska debatt jag har upplevt inom utförsåkningen, sedan carvingskidans tillkomst för ca 20 år sedan,  där det på liknande sätt funnits ett "traditionellt" sätt att i skidskolor runt världen utbilda nybörjare att åka skidor med en teknik som visserligen möjliggör för nybörjaren att relativt snabbt kunna hasa sig ner för backen, men med en  teknik som snabbt leder till det som man på engelska kallar för "dead-end skills", dvs en teknik som inte möjliggör vidare utveckling.

 Inom utförsåkningen säger man att det sätt att åka skidor som fortfarande lärs ut i majoriteten av världens skidskolor leder till "terminal intermediates", dvs att åkaren relativt snabbt lär sig en åkteknik som tillåter honom att på ett hyggligt säkert och effektivt sätt ta sig nedför de flesta backar, men att denna teknik inte medger avancemang till en avancerad (tävlings) nivå, utan att den intresserade och motiverade åkaren som lärt sig åka skidor med denna teknik snabbt fastnar som "terminal intermediate". 

Det grundläggande problemet med traditionell skidinstruktion är att det man lär ut är tekniker som bygger på statisk stabilitet, istället för att lära ut tekniker som bygger på dynamisk balans

Nästa gång ni är i fjällen eller alperna, kolla på någon skidskolas nybörjargrupp: rader av elever får lära sig att ploga sig ner för backen, och råkar ni se nån "intermediate" eller t.o.m. "avancerad"-grupp, så är sannolikheten stor att instruktören lär ut en åkteknik som bygger på en bred fotställning, dvs att man åker med fötterna brett ifrån varandra. Bägge dessa tekniker, plogning och bred fotställning, bygger på tanken att det är med hjälp av statisk stabilitet som man ska åka skidor. 

Om man istället kollar på en alpin tävlingsåkare, så ser man direkt att det inte är stabilitet som används för att ta sig ner så snabbt som möjligt, utan att det som åkaren istället utnyttjar är dynamisk balans, dvs att åkaren förflyttar sin tyngdpunkt för att såväl bestämma riktning som för att skapa ett dynamiskt jämviktsläge mellan de olika krafterna som påverkar honom. Och för att snabbt och effektivt kunna förflytta sin tyngdpunkt, så måste man åka med relativt smalt lateralt avstånd mellan fötterna. 

Att eftersträva stabilitet i skidåkning är som att cykla med en trehjuling, medan åkning baserad på dynamisk balans är som att cykla enhjuling, eller att gå på lina: det finns inga stabila "kryckor" att hålla sig i, utan man måste hela tiden jobba med kroppspositionen för att hålla balansen. 

En träningsform som används väldigt mycket av unga alpina tävlingsåkare (och är en av grundövningarna på Harb Skisystems Camp för avancerade åkare)  är att åka på enbart en skida. Skälet att denna övning är så effektiv är att den omöjliggör stabilitetsåkning: du har ju inte en "krycka" i form av den andra skidan att stödja dig på när du åker med bara en skida, utan du blir tvungen att förlita dig på dynamisk balans. 

På samma sätt är det när våra barn lär sig cykla: vare sig de börjar med en trehjuling eller med en vanlig cykel utrustad med stödhjul, så är det cykling mha statisk stabilitet som de lär sig. När de sedan ska lära sig att cykla på två hjul (eller det som har varit väldigt poppis hos många av VJS seglarungdomar - cykla enhjuling!) så blir de tvugna att lära om, inte minst att istället för att luta utåt i kurvan som man gör med en trehjuling, så måste man nu luta inåt, och samtidigt fokusera på balansen. 

Bethwaite hävdar - och jag håller helt med honom! - att traditionell seglingsinstruktion leder till samma problematik, dvs att det man lär ut är tekniker som syftar till stabilitet, istället för att lära ut hur man kontrollerar båten med dynamisk balans. Detta resulterar i att seglaren kommer att uppleva problem, både att kontrollera båten men framför allt med dåliga resultat,  så fort som vinden överstiger medelvind, därför att båten inte längre låter sig kontrolleras med hjälp av stabilitet, utan att man blir tvungen att använda sig av dynamisk balans för att kunna kontrollera båten.  Som ett konkret exempel: för att undvika att kapsejsa mot lä under kryss så lärs barnen att luffa upp i byar, eftersom denna åtgärd är enklare, då den bara kräver en åtgärd, dvs en roderrörelse. Det korrekta hade varit, enligt Bethwaite, att istället lära barnen att använda såväl roder som skot och kropp simultant, dvs att använda rodret för att bibehålla optimal vinkel mot vinden, och att använda skotet och kroppsvikten simultant för att kontrollera båtens lutning och balans.  När väl barnen internaliserat att varje gång båten lutar kraftigt mot lä så ska jag lova, så kommer de att få stora problem, så fort som de tillämpar samma teknik på öppnare bogar. 

Bethwaite's bok har många fler exempel på problem som traditionell seglingsinstruktion leder till, och en av hans slutsatser är att de som vinner racen i apparent wind-båtar, tillämpar en helt annan teknik än den som traditionellt lärs ut. 

torsdag 29 november 2012

Bethwaite's "Higher Performance Sailing" & B&R 23



Nu efter att vi seglat tiotalet pass med B&R 23:an så plockade jag ner Frank Bethwaite's bok från hyllan igen, för att se om de lärdomar och erfarenheter vi hunnit dra från våra timmar i B&R 23:an matchar vad Bethwaite skriver.  Boken handlar primärt om hantering av riktigt snabba båtar av typen 29er, 49er, 59er och 18ft skiff, för vilka begreppet "Apparent Wind Sailing" har stor betydelse.

Efter att ha tillbringat ett par timmar med boken ikväll, så slås jag av hur oerhört väl Bethwaite's beskrivning av hur en "apparent wind boat" beter sig - ofta diametralt motsatt mot hur en långsammare båt beter sig! - stämmer med det vi hunnit uppleva med B&R 23:an - inte minst när det gäller betydelsen av "steering for balance" vid högre farter, dvs att för farkoster som kommer upp i högre farter så kommer båtens balans ("roll")  att i första hand bestämmas av styrningen, därför att varje roderutslag, även små sådana, kommer att skapa centrifugal-krafter på samma sätt som när man cyklar, dvs att utnyttjandet av centrifugalkraften blir det primära sättet att hålla båtens roll (lutning) i schack när det går undan, och ju fortare det går, desto mindre behöver rorsmannen göra för att balansera båten mha centrifugalkraften, eftersom båten blir stabilare med farten.

När Johannes, som är en riktigt rutinerad rorsman, men som inte tidigare seglat  mycket "apparent wind boats" hade styrt B&R 23:an första gången, där vi körde ca 14 knop, så var hans spontana kommentar:

"det är konstigt men båten kändes bara stabilare och stabilare och lättare att styra ju fortare det gick, inte alls som andra båtar som brukar bli mer svårstyrda o svårbalanserade!"

Bethwaite's bok ger alltså förklaringen på detta fenomen.

Jag kan för övrigt varmt rekommendera boken för alla som är intresserade av att lära sig "faster boat handling techniques", och särskilt till dem som seglar riktigt snabba båtar.

onsdag 28 november 2012

B&R 23:an uppe på torra (?) land för tillfället

Ikväll, i mörkret och snöstormen, med vindar på 12-13 m/s, så tog Johannes & jag upp båten. 

Förhoppningsvis är säsongen inte slut än, utan att det blir tillfälle att segla igen snart, men  det ska ju bli rejält med minusgrader i veckan framöver, för en längre period som det ser ut på prognoserna, så det kändes mindre lustigt att låta båten ligga i, med risk för att isen hinner lägga sig.  Dessutom är plastdäck såphala och livsfarliga när det blir frost/isbeläggning, så att ge sig ut och segla med fruset däck är inte att tänka på (och dessutom mot klubbens säkerhetsregler!) 

Eftersom båten ligger i en hamn ca 150 m från upptagningsrampen, på andra sidan viken, så brukar det vara en trevlig kort paddeltur mellan ramp och brygga. Nu, med 12-13 m/s medvind så behövde vi inte ens ta fram paddlarna, båten gjorde närmare 5 knop för bara riggen...! Det var den snabbaste resan någonsin mellan brygga o ramp..! :-) 

 Istället var problemet ett annat, nämligen hur få stopp på ekipaget i den kraftiga medvinden, vid den ytterst trånga bryggnocken vid rampen, som dessutom är glashal i snögloppet. Lyckas vi inte få ner farten i första försöket, så krashar vi in på land 10 meter senare. Det finns inget som helst manöverutrymme om tilläggningen misslyckas.   Dvs vi har bara en chans, och missar vi den chansen, så kommer det att bli såväl jobbigt som dyrt. 

Som tur är, så hade jag en riktigt rutinerad rorsman i Johannes, som några meter innan bryggan kastar upp fören mot land i en skarp gir, för att omedelbart kasta in båten i en motgir så att vi kör parallellt med bryggan inifrån land och ut mot vinden några meter, innan det är dags att falla av precis vid bryggnocken,  och för hopp-i-land-kalle att med dödsförakt kasta sig ut på den såphala bryggan... 

Men det gick utmärkt, Johannes snabba girar o kraftiga roderrörelser som resulterade i att vi fick 12-13 m/s i nosen en kort stund drog ner farten tillräckligt för att jag inte skulle kana av bryggnocken, utan vi fick fast båten direkt. 

Sedan var det bara att ta fram Mickes nykonstruerade kölwinch, och kort därefter var båten tryggt uppe på land. 

Stort tack till Johannes som ställde upp i stormen! 

tisdag 27 november 2012

Vinterprojekt: bygga inredning till B&R 23:an

När nu vintern står för dörren - det blir rejält med minusgrader hela nästa vecka - och B&R 23:an snart måste upp på land innan isarna lägger sig, så gäller det att hitta på nåt annat än segling att sysselsätta sig med.

Micke o jag gillar vår B&R 23:a skarpt, båten har fenomenala seglingsegenskaper och är fantastiskt rolig att segla, men vi känner att någonting saknas, inte minst när det gäller komforten under kommande långseglingar, helt enkelt att göra båten lite mer lämpad för semester- och familjesegling.

Vi har därför påbörjat "Projekt Inredning" av vår B&R 23:a: målet är att skapa en trivsam boendemiljö i den rymliga ruffen, som för tillfället bara är ett tomt skal.

Bilden nedan visar dagsläget för projektet. Spisen installerad och klar. Nu fattas snart bara diskho, duschkabin och toalett, samt lite slutputs. Dessutom är en 58 tums Samsung Plasma-HDTV och ett 128 Mb/s trådlöst nät installerat. Dessutom är har vi beställt en bredbandsradar från Simrad för ökad säkerhet inte minst under nattseglingarna.

Givetvis räknar vi med att vårt mätbrev för 2013 resulterar i rejält sänkt SRS, gissningsvis nånstans mellan 1.12-1.15,  pga den radikalt ökade vikten.


:-)

Kölhiss till B&R 23


En stolt Uppfinnar-Jocke poserar framför sin senaste skapelse: en kölhiss till B&R 23. 

Testkörningen i mörkret, ösregnet och stormen ikväll gick alldeles utmärkt, enda problemet var att det var svinkallt om händerna att hålla i aluminiumprofilen under de par minuter testet pågick. 

Känns bra att nu ha fått till en bra lösning för att ta upp kölen, den gamla metoden med talja och "rövkraft" var alldeles för påfrestande för gamla gubbar som vi. 

söndag 25 november 2012

Gippträning B&R 23



Inte helt lätt att få 55 (eller är det 58?) kvm gennaker från ena sidan till den andra....

B&R 23 SWE 9 : 9.7 knop i 3 m/s



Lättvindssegling idag, 2-3 m/s som bäst. 9.7 knop i toppfart. Det ger en v/TWS-kvot på 1.65, dvs vi seglade 65% snabbare än vinden... en bit kvar till Vestas SailRocket, men jag gissar att det inte är så många andra kölbåtar än B&R 23 som kommer upp över 100% av vindens hastighet... :-)

tisdag 20 november 2012

Se vind o vågor bättre - kontrasthöjande glasögon

Nu på senhösten, när det oftast är väldigt lite ljus o kontraster när man seglar, så kan det vara svårt att se såväl vindbyar som vågor, allra helst om himlen är täckt av ett kompakt molntäcke.  

Jag har testat att köra med kontrasthöjande glasögon, och kan säga att de funkar utmärkt i senhöstens skymningsljus, t.ex under sådana förhållanden som under gårdagens segling

Glasögonen ovan är från det svenska specialistföretaget Sportoptik, och designade för MC-åkning, cykling, golf, skidåkning mm, just att höja kontrasten i dåligt ljus. Att de sedan också är okrossbara, o formgivna för att skydda ögonen mot fartvinden är ju helt klart en fördel om man seglar en snabb & agil båt som B&R 23...! :-) 

Glasögonen funkar för övrigt också alldeles utmärkt för bilkörning också. 

B&R 23-armbåge


Jag har ju berättat tidigare att B&R 23 placerar sig i topp i "Action Index", och seglingen i söndags hade massor av "action" och resulterade i en hel del blåmärken o diverse blessyrer som en stukad handled, och en brutal träningsvärk i hela kroppen. 

 På bilden ett av tecknen på att B&R 23 kräver respekt... :-)

söndag 18 november 2012

Årets Bad-båt: B&R 23



Lite B&R 23-segling idag, i (som vanligt) riktigt byig vind, medelvind 5-6 m/s, vridiga byar 8-9.

Trots att vi hade ett proffs (Johannes,  bl.a SM-2:a i Matchracing Ungdom), som rorsman idag, så fick vi känna på B&R 23:ans "lynnighet".... Själv badade jag 6 gånger idag, sista gången dock frivilligt...! :-)

När man kollar på Torkels filmklipp så får man lätt intrycket av att B&R 23-segling är "piece of cake", men åtminstone för oss gamla otränade gubbar, så är varje seglingspass en rejäl utmaning... :-)  Som Micke, som kör ett monster till sporthoj till vardags,  brukar säga: "alldeles för mycket kraft är alldeles lagom!", och så känns det att segla B&R 23! :-)

Att angöra en brygga, November 18, B&R 23-style

När man missar att kroka i aktertampen i förtöjningsbojen i kraftig medvind så får man hitta på ett annat sätt att få ut linan till bojen... varför inte passa på att träna lite inför nästa års SM i Konstsim...? :-)

(PS: kan tala om att det var j*kligt kallt om händerna, gissar att vattentemperaturen ligger på max 5-6 grader.. )

fredag 16 november 2012

Sunset sailing November



En magisk solnedgångssegling i ljumma  (nåja! :-) vindar i mitten av november - ensamma på vattnet!


tisdag 13 november 2012

(nästan) vintersegling med B&R 23





En vacker senhöstdag, perfekt för segling! Ensamma på hela fjärden, bortsett från en och annan Finlandsbåt.

måndag 12 november 2012

November-segling B&R 23 SWE 9



5-6 m/s, riktigt byigt, uppemot 10 m/s i byarna, med kontinuerliga vrid över 90 grader... snacka om jobbig segling, allra helst på 2... Men med bara storen uppe var B&R 23:an riktigt hanterbar, en riktig familjebåt...! :-)

Behöver jag påpeka att vi saknade en rorsman som vet vad han håller på med...? Typ Danne eller Johannes....! :-)

söndag 11 november 2012

Timelapse B&R 23 launch



Ca 2 timmar av båtfix komprimerade till ca 4 minuter.