(bild från torkelblogg.blogg.se)
(bild från Seguitur)
Med friskt mod gav vi oss på två man på uppgiften att masta på båten där den står på trailern. Micke - den av oss som står för musklerna (det är oklart vad jag står för i Team PrideRide... :-) tog på sig den tunga uppgiften att resa den nästan 10m långa masten, ståendes på den rätt instabila "båt-på-trailer-kombon", medan jag svarade för att "säkra" masten genom att stå ute på gatan, 30 m från båten, och dra i gennakerfallet för allt vad tygen höll.
Förvånansvärt nog lyckades vi få upp masten utan mankemang, men när Micke skulle fästa förstaget, så fattades det ett par cm, oavsett hur mycket jag drog i gen-fallet... Så då kom vi på den lysande ide'n att använda trailerns vinch, genom att sätta fockfallet i vinchen och på så sätt sträcka upp masten den sista centimetern. (motsvarande manöver har jag gjort 100-tals ggr på C55:orna, så det verkade som en bra ide'...)
Sagt och gjort, fockfallet fast i vinschkroken, och Micke börjar veva in. Efter ett par varv säger det "pang", och kroken hänger lös på marken... fockfallet har gått av...! Var nog iofs tur att fallet gick nu, för det var inte särskilt mycket last på det - jag stod o tog den mesta lasten på gen-fallet - så jag gissar att fallet skulle gått förr eller senare under segling....
Ner med masten igen, pust, stön, masten är tung som f-n, (får nog bli en kolfibermast till nästa säsong!) och dags att åka till Båtmagneten för att köpa ett nytt fall, innan de stänger om 20 min.
Tillbaka med 18m nytt Dynema-fall, nästa problem: var har vi kabeln för att kunna dra fallet genom masten...? Jo, hemma hos Micke, så han tar en tur hem (via McDonalds) och hämtar tåten. Jag passar på att tvätta båten under tiden (åtminstone sa jag det till Micke så han inte skulle tro att jag idlat...! :-)
Sen blir det en hel del pillande innan vi lyckas trä in o fånga kabeln i lämplig hålighet i masten, men med en hel del pilleri av rent kirurgisk precision så lyckas det oss så småningom att få fallet på plats.
Dags att resa masten igen. Som tur är, så har nu flera av VJS ungdomsbesättningar anlänt från Dalarö, så nu har vi fler händer på plats att hjälpa till med mastresningen, som denna gången går som en dans.
"Strutsarna" (tripodbenen) strular lite, men efter lite milt våld får vi även dem på plats.
Nu återstår bara att lista ut vad f...n alla block, råttor och cleats är till för, och var alla snören ska dras.. och vad alla snörena är till för.... Efter en del funderande har vi nog kommit på var det mesta ska sitta, o vad tåtarna ska användas till, men med facit i hand så borde vi ha tagit fler o mer detaljerade bilder på hur båten var riggad innan vi tog ner grejerna i Malmö.
(Note to self: fota riggning - detaljerat! innan du plockar ner den på en båt som du inte är bekant med! )
När vi börjar bli klara för dagen (för att mörkret börjar falla på) upptäcker vi att vi har gennakerskotet (runtgående) dragen innanför förstaget....! med tanke på hur j-a jobbigt det var att få fast förstaget i vantskruven nån timme tidigare, så känns tanken på att lossa förstaget igen mindre lockande... så alternativet är att dra loss gen-skotet från sin inkapsling under däck o leda om det. Med lite tunn styrlina så fixar det sig utan mankemang.
Precis innan vi ska dra oss hemåt ser vi att den ena trapetz-haken högt uppe i masten på SB-sidan sitter på trekvart...! F-n också, vi kollade ju alla vant- och alla andra hakar innan vi reste masten...! Ska vi nu bli tvugna att ta ner masten igen...? Som tur är så lyckas Micke "rappa till" trapetz-wiren så att haken rättar in sig på sin plats....
Det som skulle ha blivit en dag med en liten stunds riggning och en låååång premiärsegling i hemmavattnen blev nu istället en 7 timmars mastresnings- och riggningsövning på land....
Nya tag så snart tiden tillåter, förhoppningsvis har vi båten i sjön (och på rätt köl!) innan vi drar iväg på Åland Race på torsdag! (dock med en lite större båt...!)
