Reglerna som taktiskt vapen

Kunskapen om kappseglingsreglerna (KSR) är synnerligen varierande i de flesta klasser jag haft att göra med. Många seglare tycker att reglerna är svåra att förstå, att regelboken är alldeles för tjock, osv.

Men det behöver inte vara så svårt: egentligen är det bara reglerna i del 2 av regelboken som är relevanta på vattnet, resten av regelboken kan man i de flesta fall strunta i som seglare. I del 2 finns det endast ett tiotal regler, och om man kan dessa, så klarar man sig utmärkt på vattnet.

Jag brukar klassificera kunskapen om KSR del 2 i tre nivåer:

* regelkunskap som gör att man kan ta sig runt banan utan att ställa till det för sig själv eller andra

* regelkunskap så att man kan nyttja reglerna som taktiskt vapen

* "Regelguru-nivå", som gör att man kan förstå o förklara varför reglerna ser ut som de gör ( t.ex vad är 18.3's eller 18.4's raison d' etre...?)

Ett problem på banan som inte är helt ovanligt är när två båtar sammanstrålar, exvis vid märken, där den ena båtens regelkunskap är på nivå ett, och den andras på nivå två: nivå två-båten, som har bättre koll på reglerna, utnyttjar denna kunskap som taktiskt vapen, t. ex genom att göra en taktisk rundning, eller ute på banan att tvinga den andra båten som ska hålla undan, att gippa eller slå. Båten med regelkunskap på nivå ett känner ofta inte till dessa regeldetaljer, o detta leder ofta till sura miner på banan.

Så, om du ska köra agressiv segling med små marginaler, så se till att du kan reglerna !