PrydeRide

PrydeRide
Fotograf: Torkel Stillefors

onsdag 26 december 2012

Kickalicious



Den här videon är klart sevärd, trots att den inte har mycket med segling att göra...!  Inte minst som en god illustration av vad smart användning av sociala medier kan innebära: Killen på filmen blev kallad till en provspelning med NFL-laget New York Jets efter att lagets bossar sett filmen på Youtube!

Så ett tips till alla er som just fått GoPro eller nån annan action-kamera i julklapp: ut med er och filma era bästa seglar-stunts och upp med filmerna på Youtube: det kan leda till "the chance of your lifetime", kanske t.o.m en provsegling för VOR eller AC...! :-)


söndag 23 december 2012

Sista-minuten julklappstips: Asymmetric Sailing


För ett tag sedan tipsade Peter Gustavsson på Blur.se om den här boken. Nu har jag läst den, och kan rekommendera den till alla som seglar riktigt snabba båtar, framför allt jollar och sportbåtar.  Massor av bra råd och tips, såväl om båthantering som taktik & strategi, samt ett särskilt kapitel om regler, och speciellt regler i context av riktigt snabba båtar.

För att ta ett enda tips på råd från boken:

"ju snabbare båt, desto längre föröver ska du spana efter vindbyar!"

Kan ju synas självklart när man seglar upwind, men kanske inte lika självklart att detta gäller i lika hög grad på downwind!

torsdag 20 december 2012

Årets häftigaste vurpa!



Hittade den här video-snutten på Blur.se  - måste ju vara årets vurpa...?! :-)

lördag 1 december 2012

Lyder vindstyrka under normalfördelningen...?

Det finns återigen en diskussion om SRS-talens "rättvisa"Blur.se, denna gången handlar diskussionen om huruvida man borde utvidga vindspannet som SRS tydligen baserar sig på. EN hypotes som jag själv funderat på tidigare, är huruvida vindstyrkan är normalfördelad eller inte. Inspirerad av diskussionen på Blur, så började jag undersöka saken.

Jag hittade lite engelska data för vindstyrka över tiden, så tänkte jag att det vore kul att se om man kan dra några intressanta slutsatser av hur vindstyrkan varierar, givet (det jag nu vet, efter att ha räknat lite, felaktiga) antagandet att vindstyrkan är normalfördelad. Så jag satte mig och räknade lite...

Vinddatat i fråga hittade jag här, och det visar medelvinden varje timme under 3 års kontinuerliga mätningar, dvs var och en av dessa ca 25000 datapunkter visar medelvinden för varje timme under en treårs-period på en mätstation i Plymouth, England.

Grafen ovan visar konsekvenserna av antagandet (remember:  det är ett felaktigt antagande, vinden är *inte* normalfördelad!) att vinden skulle vara normalfördelad: den blå kurvan plottar sannolikheten för att vinden ska överstiga värdet på x-axeln (s.k. kumulativ sannolikhet). Den lila vertikala linjen, "mean", visar vindens medelvärde över mätperioden, och de gula, turkosa och violetta vertikala linjerna visar första, andra respektive tredje standardavvikelsen ("sigma") i datamaterialet.

Ur grafen är det enkelt att se att vind lyder inte under normalfördelningen: redan vid 29 knops vind har man kommit upp i 3 sigma, eller standardavvikelser, och under normalfördelningen så är sannolikheten att en händelse överstiger 3 sigma minimal (ca 1 promille), och att en händelse skulle överstiga 4 sigma har en sannolikhet på ca 4/100000. Men 4 sigma i exemplet ovan svarar mot enbart ca 35 knops vind, och att det inte skulle blåsa mer än ca 17-18 m/s oftare än 4/100000 av mättimmarna, alltså max under 1timme var 11:e år (om jag räknat rätt i hastigheten!) , det verkar osannolikt: ! :-) För att inte tala om hur oerhört osannolikt en vindstyrka på ca 42 knop, dvs ca 21 m/s  (5 sigma) skulle vara: sannolikheten för en sådan kuling skulle vara ca 2 på 10 miljoner, vilket skulle innebära att vi skulle ha 1 timme med ca 21 m/s en gång på ungefär 1000 år...!

Således: vindstyrkan lyder inte under normalfördelningen, som beskriver det som Benoit Mandelbrot och Nassim Nicholas Taleb kallar för "Mild Randomness", utan vinden är "Wild Randomness" och fraktal, och lyder under s.k. "Power Laws".

Edit 121202: Peter Gustavsson på Blur.se påpekade att vindstrykan brukar modelleras mha Weibul Distribution, och jag hittade bl.a den här länken som beskriver hur man i vindkraftsammanhang beräknar energiuttaget av vind.


fredag 30 november 2012

"Dead end skills"-utbildning i våra seglarskolor ?


Harald Harb, Harb Ski Systems


När jag satt och läste Frank Bethwaite's "Higher Performance Sailing" igår kväll, så slogs jag av hur stora likheter det finns mellan traditionell seglingsinstruktion och traditionell skidåkningsinstruktion, samt det sätt som vi typiskt lär våra barn att cykla. 

Bethwaite hävdar med emfas i sin bok att de allra flesta seglare, t.o.m de riktigt rutinerade,  som lärt sig segla i traditionella (icke-apparent-wind)  båtar och/eller med traditionell seglarskoleinstruktion, har stora svårigheter att sedan lära sig att segla och kontrollera en apparent-wind-båt, och framför allt att lära sig segla apparent-wind-båtar snabbt och effektivt, mycket större svårigheter faktiskt än vad en ren seglingsnybörjare skulle ha. 

Orsaken, enligt Bethwaite, är att de som lärt sig segla på traditionellt sätt blir tvungna att  "lära om" när de sätter sig i en ultralätt AW-båt, och att lära om är svårare än lära sig rätt från början. 

Detta resonemang påminner oerhört starkt om den bitvis hätska debatt jag har upplevt inom utförsåkningen, sedan carvingskidans tillkomst för ca 20 år sedan,  där det på liknande sätt funnits ett "traditionellt" sätt att i skidskolor runt världen utbilda nybörjare att åka skidor med en teknik som visserligen möjliggör för nybörjaren att relativt snabbt kunna hasa sig ner för backen, men med en  teknik som snabbt leder till det som man på engelska kallar för "dead-end skills", dvs en teknik som inte möjliggör vidare utveckling.

 Inom utförsåkningen säger man att det sätt att åka skidor som fortfarande lärs ut i majoriteten av världens skidskolor leder till "terminal intermediates", dvs att åkaren relativt snabbt lär sig en åkteknik som tillåter honom att på ett hyggligt säkert och effektivt sätt ta sig nedför de flesta backar, men att denna teknik inte medger avancemang till en avancerad (tävlings) nivå, utan att den intresserade och motiverade åkaren som lärt sig åka skidor med denna teknik snabbt fastnar som "terminal intermediate". 

Det grundläggande problemet med traditionell skidinstruktion är att det man lär ut är tekniker som bygger på statisk stabilitet, istället för att lära ut tekniker som bygger på dynamisk balans

Nästa gång ni är i fjällen eller alperna, kolla på någon skidskolas nybörjargrupp: rader av elever får lära sig att ploga sig ner för backen, och råkar ni se nån "intermediate" eller t.o.m. "avancerad"-grupp, så är sannolikheten stor att instruktören lär ut en åkteknik som bygger på en bred fotställning, dvs att man åker med fötterna brett ifrån varandra. Bägge dessa tekniker, plogning och bred fotställning, bygger på tanken att det är med hjälp av statisk stabilitet som man ska åka skidor. 

Om man istället kollar på en alpin tävlingsåkare, så ser man direkt att det inte är stabilitet som används för att ta sig ner så snabbt som möjligt, utan att det som åkaren istället utnyttjar är dynamisk balans, dvs att åkaren förflyttar sin tyngdpunkt för att såväl bestämma riktning som för att skapa ett dynamiskt jämviktsläge mellan de olika krafterna som påverkar honom. Och för att snabbt och effektivt kunna förflytta sin tyngdpunkt, så måste man åka med relativt smalt lateralt avstånd mellan fötterna. 

Att eftersträva stabilitet i skidåkning är som att cykla med en trehjuling, medan åkning baserad på dynamisk balans är som att cykla enhjuling, eller att gå på lina: det finns inga stabila "kryckor" att hålla sig i, utan man måste hela tiden jobba med kroppspositionen för att hålla balansen. 

En träningsform som används väldigt mycket av unga alpina tävlingsåkare (och är en av grundövningarna på Harb Skisystems Camp för avancerade åkare)  är att åka på enbart en skida. Skälet att denna övning är så effektiv är att den omöjliggör stabilitetsåkning: du har ju inte en "krycka" i form av den andra skidan att stödja dig på när du åker med bara en skida, utan du blir tvungen att förlita dig på dynamisk balans. 

På samma sätt är det när våra barn lär sig cykla: vare sig de börjar med en trehjuling eller med en vanlig cykel utrustad med stödhjul, så är det cykling mha statisk stabilitet som de lär sig. När de sedan ska lära sig att cykla på två hjul (eller det som har varit väldigt poppis hos många av VJS seglarungdomar - cykla enhjuling!) så blir de tvugna att lära om, inte minst att istället för att luta utåt i kurvan som man gör med en trehjuling, så måste man nu luta inåt, och samtidigt fokusera på balansen. 

Bethwaite hävdar - och jag håller helt med honom! - att traditionell seglingsinstruktion leder till samma problematik, dvs att det man lär ut är tekniker som syftar till stabilitet, istället för att lära ut hur man kontrollerar båten med dynamisk balans. Detta resulterar i att seglaren kommer att uppleva problem, både att kontrollera båten men framför allt med dåliga resultat,  så fort som vinden överstiger medelvind, därför att båten inte längre låter sig kontrolleras med hjälp av stabilitet, utan att man blir tvungen att använda sig av dynamisk balans för att kunna kontrollera båten.  Som ett konkret exempel: för att undvika att kapsejsa mot lä under kryss så lärs barnen att luffa upp i byar, eftersom denna åtgärd är enklare, då den bara kräver en åtgärd, dvs en roderrörelse. Det korrekta hade varit, enligt Bethwaite, att istället lära barnen att använda såväl roder som skot och kropp simultant, dvs att använda rodret för att bibehålla optimal vinkel mot vinden, och att använda skotet och kroppsvikten simultant för att kontrollera båtens lutning och balans.  När väl barnen internaliserat att varje gång båten lutar kraftigt mot lä så ska jag lova, så kommer de att få stora problem, så fort som de tillämpar samma teknik på öppnare bogar. 

Bethwaite's bok har många fler exempel på problem som traditionell seglingsinstruktion leder till, och en av hans slutsatser är att de som vinner racen i apparent wind-båtar, tillämpar en helt annan teknik än den som traditionellt lärs ut. 

torsdag 29 november 2012

Bethwaite's "Higher Performance Sailing" & B&R 23



Nu efter att vi seglat tiotalet pass med B&R 23:an så plockade jag ner Frank Bethwaite's bok från hyllan igen, för att se om de lärdomar och erfarenheter vi hunnit dra från våra timmar i B&R 23:an matchar vad Bethwaite skriver.  Boken handlar primärt om hantering av riktigt snabba båtar av typen 29er, 49er, 59er och 18ft skiff, för vilka begreppet "Apparent Wind Sailing" har stor betydelse.

Efter att ha tillbringat ett par timmar med boken ikväll, så slås jag av hur oerhört väl Bethwaite's beskrivning av hur en "apparent wind boat" beter sig - ofta diametralt motsatt mot hur en långsammare båt beter sig! - stämmer med det vi hunnit uppleva med B&R 23:an - inte minst när det gäller betydelsen av "steering for balance" vid högre farter, dvs att för farkoster som kommer upp i högre farter så kommer båtens balans ("roll")  att i första hand bestämmas av styrningen, därför att varje roderutslag, även små sådana, kommer att skapa centrifugal-krafter på samma sätt som när man cyklar, dvs att utnyttjandet av centrifugalkraften blir det primära sättet att hålla båtens roll (lutning) i schack när det går undan, och ju fortare det går, desto mindre behöver rorsmannen göra för att balansera båten mha centrifugalkraften, eftersom båten blir stabilare med farten.

När Johannes, som är en riktigt rutinerad rorsman, men som inte tidigare seglat  mycket "apparent wind boats" hade styrt B&R 23:an första gången, där vi körde ca 14 knop, så var hans spontana kommentar:

"det är konstigt men båten kändes bara stabilare och stabilare och lättare att styra ju fortare det gick, inte alls som andra båtar som brukar bli mer svårstyrda o svårbalanserade!"

Bethwaite's bok ger alltså förklaringen på detta fenomen.

Jag kan för övrigt varmt rekommendera boken för alla som är intresserade av att lära sig "faster boat handling techniques", och särskilt till dem som seglar riktigt snabba båtar.

onsdag 28 november 2012

B&R 23:an uppe på torra (?) land för tillfället

Ikväll, i mörkret och snöstormen, med vindar på 12-13 m/s, så tog Johannes & jag upp båten. 

Förhoppningsvis är säsongen inte slut än, utan att det blir tillfälle att segla igen snart, men  det ska ju bli rejält med minusgrader i veckan framöver, för en längre period som det ser ut på prognoserna, så det kändes mindre lustigt att låta båten ligga i, med risk för att isen hinner lägga sig.  Dessutom är plastdäck såphala och livsfarliga när det blir frost/isbeläggning, så att ge sig ut och segla med fruset däck är inte att tänka på (och dessutom mot klubbens säkerhetsregler!) 

Eftersom båten ligger i en hamn ca 150 m från upptagningsrampen, på andra sidan viken, så brukar det vara en trevlig kort paddeltur mellan ramp och brygga. Nu, med 12-13 m/s medvind så behövde vi inte ens ta fram paddlarna, båten gjorde närmare 5 knop för bara riggen...! Det var den snabbaste resan någonsin mellan brygga o ramp..! :-) 

 Istället var problemet ett annat, nämligen hur få stopp på ekipaget i den kraftiga medvinden, vid den ytterst trånga bryggnocken vid rampen, som dessutom är glashal i snögloppet. Lyckas vi inte få ner farten i första försöket, så krashar vi in på land 10 meter senare. Det finns inget som helst manöverutrymme om tilläggningen misslyckas.   Dvs vi har bara en chans, och missar vi den chansen, så kommer det att bli såväl jobbigt som dyrt. 

Som tur är, så hade jag en riktigt rutinerad rorsman i Johannes, som några meter innan bryggan kastar upp fören mot land i en skarp gir, för att omedelbart kasta in båten i en motgir så att vi kör parallellt med bryggan inifrån land och ut mot vinden några meter, innan det är dags att falla av precis vid bryggnocken,  och för hopp-i-land-kalle att med dödsförakt kasta sig ut på den såphala bryggan... 

Men det gick utmärkt, Johannes snabba girar o kraftiga roderrörelser som resulterade i att vi fick 12-13 m/s i nosen en kort stund drog ner farten tillräckligt för att jag inte skulle kana av bryggnocken, utan vi fick fast båten direkt. 

Sedan var det bara att ta fram Mickes nykonstruerade kölwinch, och kort därefter var båten tryggt uppe på land. 

Stort tack till Johannes som ställde upp i stormen! 

tisdag 27 november 2012

Vinterprojekt: bygga inredning till B&R 23:an

När nu vintern står för dörren - det blir rejält med minusgrader hela nästa vecka - och B&R 23:an snart måste upp på land innan isarna lägger sig, så gäller det att hitta på nåt annat än segling att sysselsätta sig med.

Micke o jag gillar vår B&R 23:a skarpt, båten har fenomenala seglingsegenskaper och är fantastiskt rolig att segla, men vi känner att någonting saknas, inte minst när det gäller komforten under kommande långseglingar, helt enkelt att göra båten lite mer lämpad för semester- och familjesegling.

Vi har därför påbörjat "Projekt Inredning" av vår B&R 23:a: målet är att skapa en trivsam boendemiljö i den rymliga ruffen, som för tillfället bara är ett tomt skal.

Bilden nedan visar dagsläget för projektet. Spisen installerad och klar. Nu fattas snart bara diskho, duschkabin och toalett, samt lite slutputs. Dessutom är en 58 tums Samsung Plasma-HDTV och ett 128 Mb/s trådlöst nät installerat. Dessutom är har vi beställt en bredbandsradar från Simrad för ökad säkerhet inte minst under nattseglingarna.

Givetvis räknar vi med att vårt mätbrev för 2013 resulterar i rejält sänkt SRS, gissningsvis nånstans mellan 1.12-1.15,  pga den radikalt ökade vikten.


:-)

Kölhiss till B&R 23


En stolt Uppfinnar-Jocke poserar framför sin senaste skapelse: en kölhiss till B&R 23. 

Testkörningen i mörkret, ösregnet och stormen ikväll gick alldeles utmärkt, enda problemet var att det var svinkallt om händerna att hålla i aluminiumprofilen under de par minuter testet pågick. 

Känns bra att nu ha fått till en bra lösning för att ta upp kölen, den gamla metoden med talja och "rövkraft" var alldeles för påfrestande för gamla gubbar som vi. 

söndag 25 november 2012

Gippträning B&R 23



Inte helt lätt att få 55 (eller är det 58?) kvm gennaker från ena sidan till den andra....

B&R 23 SWE 9 : 9.7 knop i 3 m/s



Lättvindssegling idag, 2-3 m/s som bäst. 9.7 knop i toppfart. Det ger en v/TWS-kvot på 1.65, dvs vi seglade 65% snabbare än vinden... en bit kvar till Vestas SailRocket, men jag gissar att det inte är så många andra kölbåtar än B&R 23 som kommer upp över 100% av vindens hastighet... :-)

tisdag 20 november 2012

Se vind o vågor bättre - kontrasthöjande glasögon

Nu på senhösten, när det oftast är väldigt lite ljus o kontraster när man seglar, så kan det vara svårt att se såväl vindbyar som vågor, allra helst om himlen är täckt av ett kompakt molntäcke.  

Jag har testat att köra med kontrasthöjande glasögon, och kan säga att de funkar utmärkt i senhöstens skymningsljus, t.ex under sådana förhållanden som under gårdagens segling

Glasögonen ovan är från det svenska specialistföretaget Sportoptik, och designade för MC-åkning, cykling, golf, skidåkning mm, just att höja kontrasten i dåligt ljus. Att de sedan också är okrossbara, o formgivna för att skydda ögonen mot fartvinden är ju helt klart en fördel om man seglar en snabb & agil båt som B&R 23...! :-) 

Glasögonen funkar för övrigt också alldeles utmärkt för bilkörning också. 

B&R 23-armbåge


Jag har ju berättat tidigare att B&R 23 placerar sig i topp i "Action Index", och seglingen i söndags hade massor av "action" och resulterade i en hel del blåmärken o diverse blessyrer som en stukad handled, och en brutal träningsvärk i hela kroppen. 

 På bilden ett av tecknen på att B&R 23 kräver respekt... :-)

söndag 18 november 2012

Årets Bad-båt: B&R 23



Lite B&R 23-segling idag, i (som vanligt) riktigt byig vind, medelvind 5-6 m/s, vridiga byar 8-9.

Trots att vi hade ett proffs (Johannes,  bl.a SM-2:a i Matchracing Ungdom), som rorsman idag, så fick vi känna på B&R 23:ans "lynnighet".... Själv badade jag 6 gånger idag, sista gången dock frivilligt...! :-)

När man kollar på Torkels filmklipp så får man lätt intrycket av att B&R 23-segling är "piece of cake", men åtminstone för oss gamla otränade gubbar, så är varje seglingspass en rejäl utmaning... :-)  Som Micke, som kör ett monster till sporthoj till vardags,  brukar säga: "alldeles för mycket kraft är alldeles lagom!", och så känns det att segla B&R 23! :-)

Att angöra en brygga, November 18, B&R 23-style

När man missar att kroka i aktertampen i förtöjningsbojen i kraftig medvind så får man hitta på ett annat sätt att få ut linan till bojen... varför inte passa på att träna lite inför nästa års SM i Konstsim...? :-)

(PS: kan tala om att det var j*kligt kallt om händerna, gissar att vattentemperaturen ligger på max 5-6 grader.. )

fredag 16 november 2012

Sunset sailing November



En magisk solnedgångssegling i ljumma  (nåja! :-) vindar i mitten av november - ensamma på vattnet!


tisdag 13 november 2012

(nästan) vintersegling med B&R 23





En vacker senhöstdag, perfekt för segling! Ensamma på hela fjärden, bortsett från en och annan Finlandsbåt.

måndag 12 november 2012

November-segling B&R 23 SWE 9



5-6 m/s, riktigt byigt, uppemot 10 m/s i byarna, med kontinuerliga vrid över 90 grader... snacka om jobbig segling, allra helst på 2... Men med bara storen uppe var B&R 23:an riktigt hanterbar, en riktig familjebåt...! :-)

Behöver jag påpeka att vi saknade en rorsman som vet vad han håller på med...? Typ Danne eller Johannes....! :-)

söndag 11 november 2012

Timelapse B&R 23 launch



Ca 2 timmar av båtfix komprimerade till ca 4 minuter.

onsdag 31 oktober 2012

Is inuti skrovet

När storskotsfästet gick sönder så kom det in vatten i skrovet. Detta vatten har nu gjort en phase transition till is. Tur att det blir plusgrader några dagar framåt...

Nån som har tips på en liten o smidig pump som kan stickas in genom en 10 cm inspektionslucka...?

Nytt storskotsfäste


Så här blev det nya storskotsfästet, med en nykonstruerad förstärkningsplatta i durken. Förhoppningsvis kommer vi ut på söndag för en testsegling, ska ju enl. prognosen blåsa 15 m/s, så det blir ett bra hållfasthetstest på såväl fästet som på besättningen...! :-)

måndag 29 oktober 2012

Båtbyggar Måndag - Durkreparation B&R 23

Då är båten fit for fight igen, efter ett proffsigt reparationsjobb av Mester HimselfTorkel-Båtar :-)

Förhoppningsvis dröjer isläggningen ännu ett par månader...

måndag 22 oktober 2012

Beslut Svenska Seglarförbundets disciplinärende



Jag har tagit upp problematiken med "Gross Misconduct" - "Mycket Dåligt Beteende" - mao KSR 69, tidigare på bloggen.

Idag kungjorde SSF beslutet på en incident under årets Dalarö-regatta, som även var DM Stockholm för C55-klassen.

Beslut

Riksidrottsförbundets stadgar

Jag finner det synnerligen uppfriskande att PK hos Dalarö hade modet och orken att faktiskt ta upp incidenten till behandling, det är tyvärr allför vanligt att man inom Svensk Segling - förmodligen pga bekvämlighet och konflikträdsla -  blundar för även flagranta brott mot KSR 69.

onsdag 17 oktober 2012

Express Layout North Sails

Mycket pedagogisk och bra genomgång, av Henrik Ottoson på North Sails,  av layouten för olika trimfunktioner, finns en hel del värdefulla tips här även för andra båttyper än Express.

(tipstack till Blur.se)

söndag 14 oktober 2012

B&R 23 keel inspection



Eftersom jag inte listat ut hur Blogger's j-a gränssnitt funkar map. nyupplagda youtube-vid's, så att jag skulle kunna få bägge videos från dagens segling i samma inlägg, så får det bli två separata inlägg.

Här är cam-2 coverage från dagens dagens segling, musiken komponerad av min båtägar-kompis (han som badar i filmen! :-)


B&R 23 sailing - broaching & oplanerad bottentvätt...



Dagens seglats slutade med två broachar, varav en ungefär så brutal som det kan bli, med en gast i sjön, den andra (jag) med skadad fotled, och med storskotsfästet sönderslitet...

Men kul var det, så länge det varade...! :-)

Hur mycket det blåste...? ca 1-2 m/s när vi hissade gennakern, en by på ca 4-5 när vi slog runt....

Har för mig att jag nämnde nåt tidigare om att B&R 23:an är en perfekt båt för lugn och avkopplande familjesegling...! :-) :-)

För att få ett ytterligare perspektiv på broacharna, så finns "camera-2 coverage" i den här länken 

(Blogger-gränssnittet är så urbota kass att jag kan inte göra embed på två videos från olika youtube-siter till ett och samma inlägg...!)

fredag 12 oktober 2012

B&R 23 fix & prylar

Idag var det dags att fixa lite prylar på båten. Dels bytte vi ut gennakerskotet som sett sina bästa dagar, till nytt Gottifredi Maffioli-skot (bild), inte direkt billigt, men som de säger i LoReal-reklamen: "because you are worth it!" :-)


Kim, Repslagarmästaren [bilden borttagen på foto-ägarens begäran]  hos Jollespecialisten.se,  har varit till stor hjälp, inte enbart med att skala och tagla flera skot åt oss, utan också kommit med många råd och tips, t.ex om de "soft shackle"  som vi nu använder som fästen till fockskoten.

Dessutom lärde Kim Micke att göra en rör-splits, vilket behövdes för att fixa till en ny water-stay med maximalt stark Hampidjan Dynex-lina. Hampidjan är en Isländsk firma med sina rötter i trålningsindustrin, så de borde ju om några veta en del om tampar...  .



Så nu har vi shoppat prylar för närmare 20000 SEK, så vi lär inte kunna skylla på materialet på nästa säsongs kappseglingar.... :-)

torsdag 11 oktober 2012

Birka Paradise & Incidenten under Åland Race


Nu har förundersökningen som väntat lagts ned när det gäller den incident som Birka Paradise's befälhavare skapade helt i onödan vid målgången av Åland Race i Mariehamn.

Frågan jag ställer mig är hur lämplig är egentligen en individ som så uppenbart har ett oerhört stort ego att föra befäl på ett passagerarfartyg med 1000+ passagerare ombord - hur agerar en en sådan individ när en verklig krissituation uppstår....?  Costa Concordia är väl ett exempel på hur fel det kan bli med fel man på fel plats...

 I fallet med segelbåten i Mariehamn så fanns det mängder av andra, mycket bättre alternativ för Birka Paradise's befälhavare att ta till än att bara hänga sig på tyfonen för att markera sin betydelse, men han valde att inte göra det, utan försökte istället tvinga segelbåten, som gjorde allt rätt enligt COLREG's krav  för att hålla undan,  att helt försvinna från jordens yta.

tisdag 9 oktober 2012

Planning hull efficiency


Jag har funderat en del på det här med vattnets motstånd när man seglar. Inte minst nu när jag seglar en riktigt snabb båt, som planar så fort som rorsmannen nyser....! :-)

  Jag har inte hittat nån källa på nätet som på ett enkelt sätt förklarar hur man ska förfara för att trimma sin segelbåt optimalt långskepps  för att minimera det totala vattenmotståndet - förutom att ha en bra finish på skrovet! :-) så jag tänkte här spekulera lite i ämnet, under tiden som jag väntar på att Jimmy Hellberg chippar in med sina djupa kunskaper här i tråden... - jag mailade Jimmy tidigare idag med några frågor i ämnet...  :-)

Det finns ju olika typer av motstånd inblandade, där de kanske mest intressanta är "form drag" och "frictional drag", formmotstånd respektive friktionsmotstånd på svenska.

 Hur ska man trimma sin båt i långskeppsled för att minimera motståndet...? Om jag lyfter bogen så bör ju friktionsmotståndet minska tack vare att den våta ytan minskar, men samtidigt riskerar jag ju att häcken gräver ner sig och ökar därmed form-motståndet...  Så nånstans mellan extremerna bör det ju finnas ett optimalt läge där det totala motståndet är minimalt...

För olika typer av båtar - deplacerande vs. planande, så gissar jag att förhållandet mellan form drag o frictional drag ser väldigt olika ut - ska en segelbåt ens kunna komma upp i planing så bör nog dess form drag vara begränsad redan från början, annars orkar den inte komma upp i planing. Väl uppe i planing dock skulle jag gissa att friktionsmotståndet blir betydelsefullt, vilket i sin tur betyder att en snabb, planande båt behöver sannolikt en relativt sett bättre botten-finish än en långsammare deplacementsbåt.

Om man tittar på bilden ovan så ser man att det finns inte mycket av häckvåg på B&R 23:an i planing, (det finns inte heller nån stor bogvåg, dvs den spiller väldigt lite av energin till att skapa vågor) dvs dess form drag inte minst i planingsläget är väldigt  litet, och sannolikt är det frictional drag som dominerar.  Så min tolkning av detta faktum är att B6R 23:an har ett lågt formmotstånd - den planar lätt i 4-5 m/s - och att det är väsentligt för toppfarten att se till att båtens skrov med bihangen hålls i ett välpolerat skick.  En C55:a däremot drar upp en rejält stor häckvåg på de flesta bogar ( och är väldigt känslig för långskepps-trim)  och i de flesta förhållanden, så jag gissar att C55:ans mix av  formmotstånd  vs. friktionsmotstånd är betydligt annorlunda mot B&R 23:ans.

Jag hittade en artikel som avhandlar detta ämne, dock för motorbåtar, men det finns en hel del matnyttigt i den artikeln även för seglare.

Om nån av mina läsare har insikter i ämnet, så är ni mycket välkomna att bidra med er kunskap via kommentarsfältet, t.ex.

måndag 8 oktober 2012

Provsegling Tarac 33 nästa vecka


Folket på Bryggan i Väst, som numera har agenturen för Håkan Södergrens läckra Tarac 33 kontaktade mig en tid sen och undrade om jag ville hänga med på en provsegling...

Vad svarar man på sånt, utom ett stort och tydligt "JA!" :-)  

Jag såg ju båten i Vaxholms Hamn i början av sommaren, och tyckte då att båten har väldigt vackra och snabba linjer, och "Action Index"-mätetalet bekräftade ju den tesen, åtminstone i teorin, så det ska  nu bli riktigt kul att få testa båten i praktiken.

Stay tuned!



lördag 6 oktober 2012

B&R 23 downwind race



Peter Gustavsson på Blur.se var ju ute häromdagen på västkusten och drog några repor med sin J/111, riktigt läckert!

Blur III toppade 17 knop i 12 m/s.

Vi var ute med B&R 23:an i 4-6 m/s på ostkusten, och kom bara upp i 14 knop.... surt...!  Måste vara bättre att segla på "den västra baksidan".... :-) Nya tag nästa gång att spöa Blur III i fart...! :-) :-)


Första intrycken av B&R 23


Det kan vara på sin plats att plita ner mina intryck så här långt av B&R 23, dvs efter 3 seglingpass och kanske 5 timmar totalt i båten. 

I vintras "uppfann" jag ett eget mätetal, "Action Index" (grafen ovan), vars syfte är att ge en indikation på hur "agila" olika båttyper är, vilken grad av feedback båtarna ger, och hur snabbt den feedbacken kommer. Action Index är ett synnerligen enkelt mätetal, Segelarea delat med kvoten Deplacement/Vattenlinjelängd, dvs SA/(Depl/LWL), alltså ju större segelarea, samt ju mindre vikt, och ju mer vattenlinjelängd, desto större värde får man på Action Index. 

Enligt detta mätetal så placerar sig B&R 23:an väldigt högt, faktiskt högst av alla monohulls som jag har med på listan. 

Nu, efter tre seglingpass i högst måttliga vindar, i snitt 3-4 m/s, någon enstaka by uppemot 7 m/s, så kan jag säga att B&R 23:an beter sig exakt som dess Action Index-tal förutspår, dvs det är en extremt krävande båt som kräver total koncentration även i lättvind, och där båten omedebart och brutalt ger dig feedback om minsta lilla misstag.  Och på samma sätt, vid de få tillfällen man lyckas få till allt rätt, så låter båten dig få veta det också, genom en enorm acceleration och farter som man inte upplever i många båtar i den här storleks- och prisklassen. 

Jag kan ärligt säga att jag aldrig seglat en roligare och samtidigt mer krävande båt, hoppas bara att kroppen håller - för det är oerhört fysiskt slitsamt att segla B&R 23:an så fort det blåser mer än 4-5 m/s -  så jag kan få uppleva denna slags fenomenalt underhållande segling under många kommande år! 

Med tanke på B&R 23:ans prestanda, kanske jag borde nu döpa om den här bloggen till:

 "Life in the Fast Lane"...! :-) 

This is B&R 23 sailing - Pure Adrenaline!



Igår vad det äntligen dags att testa den 55 kvm stora gennakern "Il Monstro". Riktigt byig vind som pendlade mellan 3-6 m/s gjorde det riktigt jobbigt att balansera båten. Som tur är hade vi tagit in en riktig rorsman, en som vet vad han håller på med, Danne Englund från Värmdö Jolleseglare, utan Dannes medverkan hade vi nog fått bada på riktigt, nu begränsade sig fadäserna till två, den ena där jag tappar fotfästet i trapetsen och hamnar långt utanför båten en stund (1:20 in i filmen), den andra där Micke i bakre trapetsen bestämmer sig för att ta sig en tur upp på fördäck genom att passera utanför mig som står i den främre trapetsen (5:06)... :-)

Toppfarten med gennakern blev närmare 14 knop, inte illa i kanske 5 m/s vind!

Kolla också statistik-graferna i slutet av filmen: Mickes pulsmätare slog nya rekord, med en maxpuls långt utöver vad en 50-plussare borde ens kunna ha, och med en snittpuls på över 150 bpm så lyckades Micke bränna över 1500 kcal på två timmars segling! Det är mer än halva energibehovet per dygn för en vuxen man...!

torsdag 4 oktober 2012

B&R 23 segling for dummies: gennaker-premiär imorrn

Imorrn är det tänkt att Micke och jag ska göra premiär med gennakern  (55 kvm!) på vår B&R 23:a - vindarna verkar lagom, 5-6 m/s.

Som tur är får vi  med oss Danne som rorsman, Danne Englund som är en av de bästa rorsmännen  i sportbåtar som jag känner till, så det finns kanske en chans trots allt att vi överlever...! :-)

GoPro's laddade, så stay tuned för "live coverage"...! :-)

tisdag 2 oktober 2012

Till minne av Tomas Alm

Ibland slår verkligheten till i all sin brutalitet mitt i alla vardagsbestyr - jag råkade surfa in på Starbåts-förbundets hemsida idag, och där ser jag att Tomas Alm nyligen gått bort.

Jag kan inte påstå att jag kände Tomas väl, men jag hade ett nära samarbete med Tomas under Starbåtarnas och Finnjollarnas SM under Olympiska Jubileumsregattan i Nynäshamn i somras, där Tomas var tävlingsledare och jag var en av domarna.

Under dagarna i Nynäshamn kom jag att uppskatta Tomas som människa och seglare, och att han nu så hastigt gått bort känns helt overkligt.

Lärdomen av detta, åtminstone för mig, är att bättre försöka ta vara på och uppskatta tiden vi har att vandra här på vår jord, man vet aldrig när när den sista dagen är kommen.

Må vindarna vara fördelaktiga för dig Tomas var du än befinner dig nu!

B&R 23 sailing for dummies - konditionsträning & fettförbränning

Micke hade på sig en pulsmätare (bland alla andra gizmos :-) under vår premiärtur med B&R 23:an i söndags.

Trots att det bara blåste 3-4 m/s, kanske 5 m/s i ett par byar, så hamnade maximala pulsen under seglingen på över 160 slag per minut, och snittpulsen på ca 130.

Enligt modern forskning på pulsintervall så bör vi 50+-are ha en absolut maxpuls på ca 171, vilket innebär att Micke momentant var uppe i över 94% av maxpuls för sin åldersgrupp - alltså högintensiv konditionsträning - och snittpulsen hamnade på 76%, vilket placerar seglingssessionen som helhet i den medelintensiva konditionsträningskategorin, som utvecklar uthålligheten och syreupptagningsförmågan, samt bränner fett på ett mycket effektivt sätt.

Slutsatsen således är att B&R 23-segling bör bli en ny hälsotrend och folkrörelse: istället för att springa på löpband eller köra spinning eller nåt annat fjolligt på dyra svett- och parfymluktande Gym, så kan man skaffa sig en B&R 23:a och få betydligt bättre fys-träning med den, samtidigt som man kan njuta av frisk luft och vacker natur! :-)

Kan nån ringa och tipsa Hälsoministern att det är bättre att lägga skattepengarna som spenderas på överviktighet på att stötta B&R 23-segling än att stötta fettsugning, fettmaoperationer, medicinering mm...? :-)

måndag 1 oktober 2012

Idiot's guide to getting started with a B&R 23 - del 5





Video footage camera 2 från gårdagens premiär med B&R 23:an i hemmavattnen... Notera gärna den 50+ trapetsartistens elegans och smidighet... som en elefant i en porslinsbutik...! :-)

Idiot's guide to getting started with a B&R23, del 4: first sail



idag var det äntligen dags för premiärseglingen i hemmavattnen. 3-4 m/s, utan att hissa gennakern, och med fockskot som inte gick att använda... Toppade ändå 10 knop...

Totalt slut i kroppen efter 2 timmars segling... bävar inför tanken på att segla "Il Monstro" i 10+ m//s... :-)

lördag 29 september 2012

Värmdö Jolleseglares juniorer vinner KM Stockholm!

Stort grattis till Marit, Filip & Björne från VJS som idag tog hem KM Stockholm i konkurrens med bl.a flera etablerade storbåtsseglare!



fredag 28 september 2012

Film från Ungdoms-SM i Matchracing

(tipstack till Blur.se)

En film från förra helgens USM i Matchracing i Stenungsund, där Team JoZeba från Värmdö Jolleseglare tog Silvermedaljen. 

Det enda trista med filmen är när Svenska Seglarförbundets juniorkoordinator refererar till teamet som "Johannes och grabbarna" i inslaget om finalseglingen....

Jag hade nog hoppats på att Förbundets juniorkoordinator hade lite bättre koll på att Team JoZeba, som alltså seglade finalracet -  och dessutom innan finalen hade 7-0 i matcher mot sina finalmotståndare -  består av två killar och en tjej, där tjejen ifråga (Ebba) råkar vara den bästa mittgast i C55 som jag känner till....

Stort grattis till Team Mossberg som tog SM-guld!

B&R 23:an äntligen i sjön

Så har vi äntligen, efter 3 veckor, fått B&R 23:an i sjön i Östersjöns bräckta vatten!

På söndag blir det premiärtur i hemmavattnen, kan nån ringa och förvarna SSRS....? ;-)

torsdag 27 september 2012

Åland Race 2012 - sammanfattning S/Y Singdoy, del 2

Hemresan för oss blev mindre lyckad, en 14e plats av 28. Nu var det inte särskilt förvånande, eftersom vi hade kryss - eller snarare sträckbog dikt bidevind - hela vägen, och vi har varit konsistenta low-performers när det gäller bidevind-segling i alla år. Denna gången kan vi inte ens skylla på att vi tog fel vägval, gjorde taskiga slag,  eller missade några vrid, eftersom hela resan över Ålands hav gick på en sträckbog.

En intressant observation var ju att vi hade den andra Scannern, låt vara en 392:a med 0.01 högre SRS-tal, strax i lovart om oss, och den gick både högre och något fortare.  Vindile, som vi också hade strax i lovart innan den susade om, gick betydligt högre och betydligt fortare.

En annan intressant observation är att Valkyria, som startade ca minuten efter oss, blåste förbi oss redan i inloppet till Mariehamn, innan vi hunnit passera olje/fiskehamnen. Samma sak med Omega 36:an.

Jag misstänker att den största boven i dramat är vårt storsegel, som är 7-8 år gammalt, och som åtm. jag har svårt för att trimma in på nåt vettigt sätt på kryss.

Det enda intressanta som hände under racet för vår del var det "vindhål" som helt plötsligt dök upp, och där vi och båtarna i lä blev sittande i kanske 10 minuter. Vinden hade varit stadigt ökande upp till 11-12 m/s fram tills hålet, och helt plötsligt dog vinden för oss och båtarna i lä om oss ut helt. Så det var bara att slå ut revet i storseglet och se på när båtarna i lovart om oss, på bara några kabellängders avstånd, fortsatte blåsa på i samma 11-12 m/s som vi hade nyss... medan vi står still och stampar i sjögången...

Efter kanske 10 minuter kommer den ursprungliga vinden tillbaka igen, 10-11 m/s, samma riktning som tidigare, och det är dags att ta in ett rev igen.

Märkligt vindhål, har inte upplevt att vinden dör ut så totalt i ett litet hål, medan några hundra meter upp i lovart fortsätter det att blåsa rejält. Och att samma vind sen återkommer....

Men sammanfattningsvis var årets Åland Race en riktig höjdare som vanligt!

onsdag 26 september 2012

"Storbåtssegling" och ungdomar

Jag har ju hållit på som förälder/coach/tränare/ledare/domare för seglarbarn och sedemera ungdomar i rätt många år nu, och ett problem som jag observerat genom åren är att väldigt många duktiga seglarungdomar slutar att segla när de når 18-20 års-åldern.

På sätt och vis kan jag förstå detta: många 18-åringar har seglat sen de började i Optimist, vid 7-9 års ålder, de har gått via Zoom-8 och/eller E-jolle, eller ev. nån 2-mans-jolle, men kanske inte lyckats etablera sig i eliten, eller i lite större båtar , såsom Laser, Finnjolle, /470. 49er osv. Och dessutom händer mycket utanför seglingslivet när man blir 16-18, man kanske flyttar till annan ort för studier osv.  Eller man kanske tröttnar på att segla jolle, och letar efter nya utmaningar.

Därför är det kul att se det som Peter på Blur.se skriver om angående göra det möjligt för ungdomar att segla "storbåt".

Det är dessutom extra kul att se att Bengt Eriksson på Vindile ställer upp med sin båt för att ungdomar (alla som är under 30 är ungdomar för mig! ;-) ska få uppleva storbåtssegling i skärgården och på havet! Jag önskar att fler storbåtsägare skulle följa Bengts exempel, att ställa upp på att utbilda o coacha en ny generation av kompetenta och taggade framtida VOR-seglare genom att ta med ungdomar i 20-årsåldern på kappseglingar, inte minst sådana som går på öppna havet, med vakthållning osv.

Vindiles resultatlista de senaste åren visar ju att det är ett bra recept resultatmässigt att segla med ungdomar, så min uppmaning till alla er "storbåtsägare" är att ta med ett gäng seglarungdomar i er besättning till nästa race!


Åland Race 2012 in 1 min 20 sek

Ok ok, de föregående filmerna från Åland Race har varit för långa... jag har hört er... MTV-generationen orkar inte med långa förspel...! :-)

Så varsogod, här är hela Åland Race 2012 på 80 sekunder... ;-)

Languria's film från Åland Race

En riktigt snygg film tagen av Languria's besättning.

B&R 23 SWE 6 till salu






Fick ett mail från Folke Berntson i Halmstad som ska sälja sin B&R 23:a. Enligt uppgift ska båten vara i mycket bra skick, många o fräsha segel, Harken-block mm, och Folke säger att han kommer att sälja till förmånligt pris till rätt köpare. Till båten finns också en ny bromsad Bålsta Trailer.

Jag hoppas att nån som vill satsa på kappsegling, gärna nån i Stockholmsområdet ! :-) slår till och köper båten. Med en båt till i Stockholm kan vi snart köra ett DM... :-)

Kontakta mig via email (finns i profil-infot nedan) vid intresse så förmedlar jag kontaktinfo till Folke.


-Åland Race the Movie, del 2: homebound




Del två av den episka trilogin "Åland Race the movie" nu klar att avnjutas... :-)

tisdag 25 september 2012

Åland Race 2012 - sammanfattning S/Y Singdoy, del 1


(SK 95:an Britt-Marie i ÅSS hamn)

Medan "Åland Race the Movie del 2" laddas upp på youtube, tänkte jag ta tillfället i akt att skriva ner en redogörelse för hur racet tedde sig för oss ombord på S/Y Singdoy, en Scanner 391:a med skepparen Leffe, Jägarn Jonas, Mässjäntan Micke samt undertecknad ombord.

Micke och jag hade som vanligt ansvaret för shopping och logistik  inför seglatsen, så vid 15-tiden på torsdag eftermiddag tog vi oss till Ica Maxi i Nacka för att inhandla föda till trupperna. Solen sken, 14 grader i luften och en prognos som lovade friska vindar och undanvindsåka hela vägen till Mariehamn.

Efter shoppingen drar vi iväg mot Tyresö, där båten ligger, och möter en regnskur. Väl framme i Tyresö har temperaturen fallit till 8 grader, och det är i det närmaste vindstilla, och kallt som tusan.  Detta lär bli en lång och kall segling...

vid 19-tiden lägger vi loss, och puttrar i sakta mak för motor mot Östra Stendörren. Fortfarande knappt nån vind, och det är riktigt kyligt i luften efter regnskuren. På himlen sänker sig de sista ljusstrålarna ner bakom land, och innan vi är framme vid starten är det becksvart. Dock börjar vinden nu ta sig lite, blåser ca 5 m/s, pendlande runt syd o sydväst, så spinnakeråka blir det, oklart dock i början om det blir för BB eller för SB.

Vi får till en perfekt start för SB, trots att det är nästan ogörligt att se linjen, skär startlinjen på millisekunden med fullt drag i tygen, och strax efter oss, 2 min närmare bestämt,  startar Valkyria, så vi lär snabbt få en bra indikation på hur vi går.

Det blåser fortfarande ca 5-6 m/s, och efter någon distans ser vi Valkyria närma sig på SB låring. Vinden ökar dock lite, och så fort den gör det, slutar Valkyria att ta in på oss, utan avståndet hålls i stort sett konstant, vi kan t.o.m dra ifrån lite när det puffar i lite mer, som det gör lite då och då.

Både vi och Valkyria väljer högerkanten upp möt Runmarö, vinden är oftast för lätt för att vi ska tjäna på att gå helt platt.

En bit upp på Runmarö blir det dags att gippa, och gippen strular lite för oss, spinnakerns skothake i lä lossnar direkt efter gippen och det tar en stund att fånga in lähornet o göra fast igen.

I gipp-kalabaliken drar Valkyria förbi oss med några kabellängder, men vi hänger på hyggligt fortfarande. Vinden både vrider väst och ökar, och efter en stund får vi problem att bära den stora och framförallt bredskuldriga spinnakern, lutning och rodertryck ökar och båten visar klara tendenser till att vilja skära upp, så vi chansar på att vinden ska vrida ytterligare väst och bestämmer oss för att ta ner spinnen och köra genua. Här gör vi vårt avgörande misstag: istället för att testa att sätta den mindre och framför allt smalare spinnakern, så bestämmer vi oss för att köra med genua, och det blir så hela vägen upp till Kapellskär där vi kan falla av igen och sätta stora spinnen. Valkyria som fortsätter för spinnaker försvinner bort i mörkret.

Gissningarna ombord efter racet angående hur mycket tid vi tappade på att inte sätta den lilla spinnen varierar mellan 10-30 minuter, själv hävdar jag att vi körde nästan 20 NM i 6 knop istf 7, vilket ger en tidsskillnad på nästan 30 min, Skepparen hävdar att vi körde 12 NM, och att skillnaden i fart hade varit 8 mot 7... Nåväl, klart är att vi tappade åtminstone 4-5  platser  - vi var 12 min  från pallplats i mål  - på att vi inte kunde/vågade köra spinne hela vägen upp till Kapellskär.  Flera båtar som startade efter oss passerade oss på den här bogen, bl.a dundrade Vindile förbi, och vi såg även skuggan av Paxton fräsa förbi i skarpa vinklar.

Direkt när vi kunde falla av vid Kapellskär och sätta den stora spinnakern igen så upphörde omkörningarna av oss direkt, och vi kunde se att det fanns en handfull båtar - visade sig sen vara 7 stycken - framför oss, och många fler ganska långt bakom.  I mörket är det svårt att se om båtarna bakom tar in på en, och likaledes om man själv lyckas ta in på båtarna framför, men AIS:en visade att vi plockade lite på båtarna framför, och höll stången mot de flesta bakom.

När vi kommer till Mariehamns inlopp har vinden dojat ur lite, och även vridit mer väster. Vi börjar få problem att bära spinnen innan vi når fiske/oljehamnen, och blir tvugna att plocka ner och köra sista biten utan spinnaker.

Väl i land ser vi att 7 båtar har kommit in före oss.  Mycket riktigt så slutar vi på plats 8 av 28 båtar, helt ok men lite surt är det att vi tappade minst 3 platser, sannolikt 5 från Runmarö upp till Kapellskär.

Sen hände det ju en del intressanta grejer i hamn i Mariehamn, bl.a Birka Paradise's morgonkonsert som jag skrivit om tidigare här på bloggen.

Kvällen avslutades (åtm för oss gamlingar ombord :-) på traditionsenligt sätt, med en riktigt trevlig regattamiddag och tidigt ner i kojen för att vara pigga och framförallt krya inför hem-racet nästa morgon... :-)

Delar av Team Räknäs seglade med Ulf Brändström på Paxton, och har skrivit om sin seglats här.

Åland Race i nyheterna...



Som redan avhandlats i den magnifika intervjun i "Snillen Spekulerar" så skapade befälhavaren på Birka Paradise en helt onödig incident under målgången av racet i fredags morse.

Nya Åland skriver om händelsen här, där man bl.a konstaterar att Åländska Sjöbevakningens radarbilder visar att inget brottsligt skett.... QED....

måndag 24 september 2012

Åland Race: Bryggsnack - eller...: "snillen spekulerar..." :-)

Det uppstod ju en liten "incident" för en av deltagarna på Åland Race i inloppet till Mariehamn, där Birka Paradise tydligen ansåg att alla fritidsbåtar helst ska försvinna från jordens yta, och därför hängde sig på tyfonen i minst 10 min.... : Segelbåten i fråga gjorde precis som man ska, dvs höll sig så långt som möjligt ut på sidan av farleden, slickade ost-prickarna, och Birka Paradise hade hur mycket plats som helst att ta sig förbi. Att Paradise inför sin tilläggning sen vill göra en U-sväng, så att hon ser ut att köra rätt upp på land på "fel sida" av viken  kan inte förväntas vara allmänt känt, men tydligen förväntar sig Birka Paradise's befälhavare att alla fritidsbåtar ska veta exakt vilken hamnmanöver han tänker  göra...

Jag misstänker starkt att det var det faktum att segelbåten i fråga inte plockade ner gennakern/spinnakern i inloppet som till den milda grad irriterade Birkas befälhavare, och att han därför ville markera sin betydelse....  Om befälhavaren på Birka hade betett sig som folk så hade det överhuvudtaget inte uppstått nån incident... Nu lyckades han väcka upp halva Mariehamn kl 07:00 på morgonen...

(ps: varning för starkt censur-pip i filmen...!)

Åland Race 2012 - resultat





resultat

Åland Race the Movie - del 1, nightrace outbound




Nu finns första delen av den episka trilogin "Åland Race the Movie" uppe på youtube, inklusive scenen med Birkas svar på "Capitano Schettino" som råkar snubbla mot tyfon-handtaget...! :-) :-)

Enjoy!

Åland Race the Movie, del 1

söndag 23 september 2012

Åland Race 2012 - the movie: Teaser

Ännu ett magnifikt Åland Race är till ända. Hela 28 båtar anmälda, varav alla (tror jag) kom till start.

För vår del blev det perfekta förhållanden på utresan, undanvind på i snitt 8 m/s i den kolsvarta natten, de 74 NM från Östra Stendörren till Mariehamn gick på 10 timmar, vilket resulterade i en 8:e plats.

Vann gjorde Ulf Brändström med sin Pacer 27, det var magiskt att se Pacern susa förbi i natten  med gennakern dragande på undanvinden...!  Jag undrar hur många gippar Ulf hann med under racet som till största delen hade TWA 180, 100 st...? :-)

Hemresan med sträckbog på dikt bidevind hela vägen gick för oss som det brukar, dvs sämre, med en 14:e plats. Resultatlistorna kommer väl upp så småningom på trbs.se

Micke o jag har tonvis med film på våra GoPro's, första delen, "Aland Race the Movie, "utresan",  är på uppladdning till Vimeo, bör vara klart imorgon bitti - stay tuned!


SM-silver i Matchracing för Team JoZeBa!



Stort grattis till Team JoZeBa - Johannes Gårdh, Zebastian Lokrantz, Ebba Serner - som idag tog silvermedaljen till Värmdö Jolleseglare under helgens SM i Matchracing i Stenungsund  för ungdomar under 23.

12 lag hade kvalificerat sig till finalen via regionala uttagningar.

Finalmatchen mellan JoZeBa och Team Mossberg  avgjordes  i en enda segling pga avtagande vind.

Resultat från Round Robin samt finalerna här.

JoZeba. med besättningsåldrarna 18, 17, 17 har nu fortfarande fem år på sig att försöka ta SM-guldet i USM-MR...! :-)







torsdag 20 september 2012

En fundering kring respittal


Inspirerad av den debatt som pågår på Blur.se om LYS vs SRS vs andra respitsystem, som funderade jag lite kring detta med empiriska mätsystem inom seglingen. Nu kan jag inte särskilt mycket om vare sig LYS, SRS eller nåt annat respitsystem, men om jag förstått Blur-debatten rätt, så är/var LYS ett "empiriskt" respitsystem, medan SRS inte är det.

Om så var fallet, dvs att LYS var ett empiriskt system, så är min tolkning av det att LYS byggde på ett statisktiskt underlag för att avgöra mättalet för varje båttyp.  Om denna tolkning är rätt, så blir det ju intressant att fundera lite vad detta innebär, ur en rent matematisk synvinkel.

Generellt sett gäller för statistiska undersökningar att man behöver ha ett mycket noga utvalt urval i sitt stickprov av "objects under study", så att undersökningen inte får "bias", alltså skevhet, från andra parametrar än den man vill mäta. Med andra ord, det gäller dels att "isolera" den parameter/egenskap man är intresserad av att studera (i vårt fall, båttypers prestanda) från alla andra potentiellt påverkande parametrar, men man måste också se till att ha ett så representativt urval som möjligt.

När det gäller seglingen, så har vi ju en väldans massa parametrar, utöver båtens seglingsegenskaper, som potentiellt kan påverka båtens resultat gentemot andra båtar, låt mig lista några sådana parametrar:

  • Bog (Point-of-sail) (4)
  • Vindstyrka  (3)
  • Sjögång (sea-state) (3)
  • Besättningens kompetens (3) 
  • Båtens o seglens skick (3) 
Det finns säkert fler, men låt oss nöja oss med dessa parametrar, som alltså är sådana parametrar som man i ett statistiskt experiment måste kontrollera, så att den parameter man är intresserad av - båttypens prestanda - kan isoleras.

Låt oss då titta på hur många olika kombinationer av ovan parametrar som finns, därför att för ett stringent statisktiskt resultat, måste vi se till att i vårt experiment  - i vårt statistiska underlag - ha med alla möjliga kombinationer:

Låt oss säga att vi har 4 olika bogar båten kan segla på: dikt bidevind, halvvind, slör, läns. Låt oss vidare dela in vindstyrkan i 3 klasser, lättvind, mellanvind, hårdvind. Sea-state kan likaledes delas in i 3 klasser, platt vatten, måttlig sjö, hög sjö. Besättningens kompetens kan vi också ha i tre klasser, nybörjare, medelgod, proffs, och slutligen, båtens skick kan vi också sätta till 3 olika klasser. 

Så med dessa - väldigt förenklande! - antagen på plats, har vi då 4x3x3x3x3 = 324 olika kombinationer av parametrar som vi måste kontrollera i vårt experiment, innan vi kan med någon som helst statistisk säkerhet uttala oss om den parameter vi är intresserade av, dvs båttypens allmänna prestanda. Detta innabär att vi skulle behöva ha ett statistiskt korrekt och tillräckligt stort urval av båtar o tävlingar, i varje av dessa  324 olika kombinationer av förhållanden (vind, vågor, besättningar mm) för att med någon säkerhet kunna uttala oss om den egenskap (båttypens prestanda) som vi är intresserade av.  

Många båtar o många kappseglingar blir det... :-)

Således blir min slutsats, med tanke på hur få båtar av varje typ det brukar delta på varje kappsegling, att respitregler baserade på någon form av mätning+teori (VPP exvis) är att föredra mot rent "empiriska" respitregler - vi har helt enkelt inte tillräckligt mycket data för varje båttyp för att empiriska system ska vara tillförlitliga. 

onsdag 19 september 2012

otack är välrldens lön...

Jag har ju alltid ansett att domarrollen nog är den mest otacksamma funktionärsroll  man kan ta på sig, oavsett idrott: den enda feedback du brukar få som domare är av det negativa slaget, det är ytterst sällan som nån kommer fram och säger att du gjort ett bra jobb  (matchracing kan dock vara ett undantag).

Detta gäller också inom seglingen, där det åtm ibland händer  att andra klasser av funktionärer, t.ex seglingsledare, tävlingsledare, banläggare, korvgrillare mm då och då får en välförtjänt positiv kommentar eller en klapp på axeln av seglarna efter avslutad regatta, men som domare, nix, det händer inte.  Visst, om en domare (eller annan funktionär) inte gör ett bra jobb så ska de givetvis inte klappas på axeln, men jag vägrar att tro på att alla domare inom fleetracing alltid gör ett så taskigt jobb att den enda feedback de förtjänar är negativ kritik och diverse tillmälen....

Det verkar som seglarna betraktar domare på samma sätt som gemene man betraktar tulltjänstemännen på Arlanda vid hemkomst från den årliga chartertrippen, med lite för mycket kluckande varor i tax-free-påsen, eller som många inom sjöfarten - både den privata och den yrkesmässiga - numera betraktar kustbevakningen, alltså som en ren motståndsrörelse som bara är till för att jävlas med oskyldiga resenärer, sjöfarare eller kappseglare.

Men, efter att ha följt debatten angående SRS på Blur.se under året, så har jag nu  insett att det finns en grupp funktionärer inom seglingen som verkar ha det ännu jävligare än domarkåren, nämligen de som avsätter sin tid, kunskap och energi till att jobba med SRS-systemet inom TK...!  Av de hundratals inlägg i ämnet så är det max en handfull som uttryckt nån form av tacksamhet för att folk faktiskt ställer upp med sin tid och kunskap för att de som seglar LYS/SRS faktiskt ska kunna göra det på så rättvisande (obs! inte nödvändigtvis samma sak som rättvist!) sätt som möjligt.

Otack är världens lön!

Och när det gäller domarrollen för min egen del så funderar jag faktiskt på att låta mina domarlicenser frysa inne nu när licenserna ska förnyas vid årsskiftet när de nya kappseglingsreglerna träder i kraft, det känns inte särskilt meningsfullt att fortsätta att investera en massa tid o energi i något som mestadels bara resulterar i bästa fall i en total tystnad, o inte alltför sällan  i en massa sura miner & kommentarer....