PrydeRide

PrydeRide
Fotograf: Torkel Stillefors

lördag 5 november 2011

Seglingens komplexitet - tur eller skicklighet ?


Jag har under en längre tid funderat på hur det kommer sig att seglingsregattornas resultatlistor oftast har en mycket större varians, dvs spridning i resultaten, än vad som är fallet för många andra sporter - ta t.ex tennis, så är det sällan som en spelare med ranking runt 20 förmår att vinna en match, eller ens ett större antal games per set, mot en spelare som är rankad topp-5 i världen.

Och ingen skulle väl på allvar tro att Björn Borg, Jimmy Connors, John McEnroe eller någon annan före detta världselitspelare skulle ha något att hämta i en match idag mot dagens elit, typ Rafael Nadal eller vad stjärnorna nu råkar heta nuförtiden.

Eller ta friidrottens paradgren, 100m herrar, där någon som dominerade scenen 5-6 år sedan nu inte har en chans mot dagens (företrädelsevis Jamaicanska) elit, utan blir garanterat utklassad i 100 fall av 100.

I segling, däremot, så verkar det finnas mycket mindre korrelation mellan race-resultat och aktuell/nuvarande nivå/ranking på seglaren i fråga: t.ex så är det sällan som regattavinnaren i en klass har placerat sig topp tre i varje race, istället brukar resultatspridningen vara betydligt större än så, och vinnaren kan även ha någon eller några riktigt usla race i en serie.

Eller så kan en f.d. toppseglare, som borde passerat "bäst-före-datum" sedan länge, ibland fortfarande smälla dagens elit rejält på fingrarna.

Eller så kan det dyka upp en eller annan olje- eller IT-miljonär från intet, alternativt en och annan bankdirektör med kulor men knappast med några tidigare verkliga elitresultat inom seglingen, och börja skapa sig ett namn som toppseglare....

Finns det nån annan sport än segling där en rimligtvis mycket upptagen styrelseordförande eller VD i ett börsnoterat företag kan på allvar hävda sig mot unga, vältränade och heltidssatsande idrottsproffs på elitnivå....? [jag inser att dessa VD- och styrelsegrabbar hyr in en proffsbesättning, och detta är nog den största anledningen till att de vinner... :-) }

Denna större resultatspridning inom segling kan ju tänkas ha flera olika förklaringar, som t.ex att seglingen är en mer slumpmässig sport än tennis och friidrott, dvs att slumpen ("turen") har mycket större betydelse i segling än i tennis och 100m, vilket skulle innebära att skickligheten har mindre betydelse i segling än i dessa andra sporter, vilket ju i sin tur skulle tala för att segling är mindre av en "riktig" sport och mer av ett sällskapsspel/lotteri typ roulette, bingo eller lotto eller en hobby som t.ex att leta fyrklöver på en sommaräng...

Jag har också funderat på detta fenomen i samband med mästarnas mästare, som i år t.ex vanns av en Masters-seglare, dvs en "äldre" seglare som rimligen borde passerat "bäst före-datum" i jämförelse med dagens elit, och förra året av Björn Österberg, som inte heller längre är purung (sorry, Björn! :-), Björn som dessutom jobbar som VD för ett internationellt företag, låt vara i branchen, och Björn som dessutom seglade med två relativt orutinerade - men ambitiösa och motiverade! - juniorer i sin besättning (sorry, David & Viktor! :-)

Trots att många av dagens elitseglare - landslag, OS-satsare, juniorelit, många med en "proffssatsning" i form av förbundsstöd mm i bagaget - var på plats på MM, så lyckades ändå många seglare, som jag skulle vilja karäkterisera som "seriösa amatörer/hobbyseglare" alternativt "f.d" elit (utan att på något sätt vara nedlåtande) placera sig mycket bra både i år och förra året.

Jag tycker detta är lite märkligt, och i jämförelse med de allra flesta andra sporter väldigt ovanligt fenomen, värt att fundera lite närmare kring.

Jag såg också att det på Blur.se just nu pågår en diskussion om vilka klasser som är "värda" att ha SM-status, vad som utgör "elit" respektive "amatör" inom seglingen, och denna diskussion på Blur triggade detta inläggs tillkomst här och nu.

Som ett första försök att förstå varför seglingen i detta avseende skiljer sig från andra sporter, har jag försökt lista ut vilka typer av "komplextitet" eller "kompetensdimensioner" som existerar i olika idrotter, dvs vad man måste behärska för att lyckas bra på en tävling i en given sport.

Nedanstående tankegångar är på intet sätt (mig veterligen) någon etablerad eller vedertagen sanning, utan något som jag funderat på i ett antal "bakgrundsprocesser" under de senaste dagarna. Således, ta det för vad det är, och om du har några åsikter, så vill jag gärna höra dem.

För det första, låt oss titta på en gren som friidrottens 100m: vad är det som man måste behärska, vara duktig på för att vara framgångsrik i denna gren, vilken eller vilka typer av komplexitet dominerar ett 100m's lopp...?

Jag vill påstå att 100m domineras i stort sätt uteslutande av en enda "dimension av komplexitet", nämligen den "Fysiologiska dimensionen". Med detta menar jag att en 100-meterslöpare, för att bli framgångrik, kan och måste fokusera på en enda - men oerhört viktig - komplexitetsdimension, som har med kroppens fysiologi att göra: tillräckligt mycket och rätt typ av muskelceller (snabba fibrer) är en absolut förutsättning för att du skall kunna lyckas som 100-meterslöpare, och din träning går i det stora hela ut på att du ska se till att träna och utföra övningar som alla faller i denna enda, men ack så viktiga dimension, den fysiologiska.

Visst finns det andra dimensioner, t.ex den "Tekniska dimensionen", dvs din löpteknik, som också spelar roll, men det är den fysiologiska dimensionen som är kung: har du inte rätt förutsättningar i den dimensionen, så spelar det ingen roll hur bla löpteknik du har, du kommer i alla fall att inte vinna.

Tar vi segling däremot, så vågar jag hävda att seglingsporten (ja, jag anser att segling *är* en sport!) består av många fler komplexitetsdimensioner, och att detta är en stor del av förklaringen till de frågeställningar som jag inledde inlägget med - dvs att resultatvariansen i kappsegling beror på att seglingen har så många komplexitetsdimensioner. Nedan en lista komplexitetsdimensioner:

- Fysiologisk dimension
(styrka, snabbhet, uthållighet, vikt, etc) : typsport: löpgrenar inom friidrott, tyngdlyftning, sumobrottning

- Teknisk dimension
(ex inom fotboll; skott- passnings- luftspels- och dribblingsskicklighet; inom segling: båthantering, manövrar, trim, balans, båtfart mm) : typsporter; de flesta bollsporter

- Teknologisk dimension
(sporter där teknologin spelar roll, bästa exemplen troligen motorsport och vissa typer av segling)

-Omgivningsdimension
(sporter där omgivningen spelar roll för resultatet, typexempel: segling (väder & vind), skidåkning (temperatur, före, valla)

-Kunskapsdimension
(sporter där olika typer av kunskap, taktisk, strategisk, teknisk/vetenskaplig mm spelar roll, exempel inom seglingen kan vara kunskap om aero/hydrodynamik, regler, taktik mm)

-Erfarenhetsdimension
(sporter där erfarenhet, dvs av att under lång tid ha erfarit/upplevt en mängd olika situationer/lägen, och därmed kunnat bygga upp en erfarenhetsbank av typiska "mönster", som möjliggör instinktiva och snabba reaktioner och beslut i komplexa situationer och lägen, där någon annan, utan samma erfarenhet, skulle behöva ägna mycket tid och uppmärksamhet på att dels korrekt identifiera och analysera "situationen i fråga", samt att komma fram till bästa möjliga beslut/åtgärd.

- Finansiell dimension
(sporter där pengarna spelar avgörande roll, t.ex F1 eller Volvo Ocean Race)

Jag hävdar att en stor anledning till att seglingsresultat ser ut som de gör, dvs att de har stor varians, samt det faktum att en "föredetting" eller "aktiv motionär" inom segling kan ibland spöa dagens elit, har att göra med att seglingen är en "multidimensionell" sport, dvs den har många olika dimensioner av komplexitet, och att den framgångsrike utövaren måste både behärska och lyckas i alla dessa dimensioner för att kunna lyckas i ett race eller i en regatta.

En sport som friidrottens 100m däremot, betecknar jag som "endimensionell", dvs 100 m är en sport där det framför allt är din skicklighet i en enda dimension, den fysiologiska, som avgör om du lyckas eller inte.

Ett sätt att tänka på dessa "komplexitetsdimensioner" är i form av variabler, där skickligheten/kapaciteten i varje dimension kan representeras som ett "range" av värden, t.ex 0 till 10: t.ex skulle man då representera en viss seglares fysiologiska kapacitet en given dag med värdet "7", hans tekniska kapacitet med värdet "8" osv osv. Detta betyder att en seglare som ska vinna "jämt", har en handfull dimensioner (ex de 7 angivna ovan) där han, för att kunna vinna dagens regatta, måste ha ett värde på säg minst 8 i varje för att vinna varje race i en regatta, och det räcker med att en eller två av dessa variabler droppar lite så kommer han istället 5:a.

Jämför detta med en utövare av en "endimensionell" sport, som 100m: den killen behöver bara fokusera på att ha 8 eller bättre i en enda komplexitetsdimension, så vinner han....

Summa summarum: segling är en komplex sport, med många olika "dimensioner" som det tar lång tid av övning, träning och erfarenhet, "trail & error", för att bemästra. Det räcker med att man misslyckas i en enda av dessa dimensioner i ett race, så har man halkat ner i resultatlistan på det racet. Därför blir variansen i resultaten mycket större i en "multikomplex" sport som segling, jämfört med en fådimensionell sport som 100m.

Detta placerar in seglingen i en kategori av sporter som jag skulle vilja kalla för "minst antal misstag under ett race vinner", dvs att seglingen som sport domineras av misstagen, dvs att varje misstag kostar oproportionerligt mycket, och att det är svårt att reparera gjorda misstag. Inom många andra idrotter är det mycket enklare att komma igen efter gjorda misstag.

Seglingen är en oförlåtande sport.








6 kommentarer:

  1. stefan Peterson7 november 2011 15:40

    Hej

    En spännande analys även jag brukar fundera över komplexiteten i segling. Utöver ovanstående är det en sport där kvinnor och män kan tävla mot varandra åtminstone på vissa positioner där inte ren råstyrka eller vikt spelar in.

    SvaraRadera
  2. Hej, det du tar upp om mixade kön i tävling är i mitt tycke en konsekvens av att segling har fler dimensioner än den fysiologiska, dvs att i många typer av kappsegling är inte fysisk kapacitet avgörande.

    --tommy

    SvaraRadera
  3. Det är lite som att lära sig cyckla, när man väl kan det så sitter det i. Så tycker jag nog att det är med segling också, det finns mycket i bakhuvudet som går att plocka fram trots att man kanske inte seglat på flera år. Naturligtvis tappar man en hel del också, men under bra förjhållande så kan det gå bra.
    Iill viss del kan seglingen vara endimensionell, sätt till en person men inte en hel besättning. Det är väl lite av anledningen att vissa lyckas styra en båt tillräckligt bra för att vinna, det med stöd av flerdimensionella medseglare som talar om hur de ska göra. Segling är nästan helt endimensionell när det gäller vem som är "stjärnan", men det är bättre idag än tidigare.
    Kanske inte så tacksamt alltid att vara elitseglare, de lägger ner så mycket energi på att segla en båttyp och under de förhållande som den båttypen seglas. Kommer de i en annan båt så kanske de inte har lättare än andra, dessutom kan seglingen gå på vatten de inte alls är vana vid.
    Tycker det är bra att seglingen kan innehålla denna åldersbredd, man behöver ju inte kliva iland förrän man inte kommer ombord. Då kan man stanna på bryggan ;9)

    mvh

    Svenne

    SvaraRadera
  4. Svenne, jag tycker det är just "multikomplexiteten" som gör seglingen kul, alla som är seriöst intresserade av att bli bra seglare kan hitta en båttyp som passar just deras egenskaper bäst. T.ex så kan jag inte tänka mig att nån som i likhet med mig passerat 50+ strecket skulle kunna hävda sig i fysiskt eller tekniskt krävande båtar som t.ex Laser eller 49er, men man kan mycket väl höra till eliten i andra mindre fysiskt krävande båtar, t.ex mindre kölbåtar, där den fysiska kapaciteten spelar mindre roll, men där kunskap och erfarenhet ges relativt sett större utrymme.

    Just detta att olika båttyper "premierar" olika slags "skills" tycker jag talar för att man borde köra mästarnas mästare i flera olika båttyper, från fysiskt/tekniskt krävande jollar till mer stabila kölbåtar, där de förra premierar de unga och starka, och där de senare premierar gamla rävar. Kanske borde man tom köra en omgång med radiostyrt, som i princip helt eliminerar den fysiska dimensionen men premierar "fingerfärdighet" och taktisk överblick....? :-)

    SvaraRadera
  5. Det som du nämner tycker jag vi saknar i seglingen, att göra lite annorlunda. Prova lite nya banor går inte förrän de stora grabbarna har accepterat det, sen kopierar vi det.
    Inget fel med det iofs men det vore önskvärt om vi vågar testa lite själva.
    Jag har föreslagit på våra möten då SM diskuterats att vi borde lägga in en distansbana för variationens skull. Det kan locka fler till att vilja segla och endel kanske är riktigt bra på att runda öar istället för bojar.
    Jag skulle vilja se en SRS segling där klassklubbar ställer upp med just sin båt, det vore verkligen spännande och skulle kunna bli en stor grej (och livaktig).
    Kval runt om i Sverige och så blir det final någonstans med kanske ett 20 tal båttyper.
    Kravet är ett klassförbund som utsett en båt, de kan ju köra egna kval.
    Bara en utsvävning, men det ska liksom va lite skoi och spänning. Kamp om vilken klassklubb som till slut står som segrare.

    En liten dröm jag gärna vill uppleva.

    Ursäkta att jag svävade ut lite.

    mvh

    Svenne

    SvaraRadera
  6. Distansbana är ju intressant, därför att den gynnar dem som är bra på taktik och båtfart, men mindre bra på manövrar. Dvs besättningar som sällan seglar tillsammans har bättre möjlighet att hävda sig på en distansbana än på en typisk kryss-läns-bana, där manöverskickligheten och teamwork får mycket större roll.

    --T

    SvaraRadera