Grafen visar hur den av seglen genererade framåtriktade kraftkomposanten (Fm) ser ut över olika vinklar på den sanna vinden (TWA), för "långsamma" (lågt v/TWS) respektive "snabba" (högt v/TWS) båtar.
Återigen är denna matematiska modell - liksom alla modeller - en förenkling av verkligheten, så det gäller att vara lite försiktig med att övertolka resultaten. Mer specifikt har jag räknat med att L/D är konstant över alla TWS, vilket inte stämmer, speciellt när man närmar sig plattläns. Men, som den numera tyvärr framlidne Lunda-docenten, Hans-Uno Bengtsson brukade säga, "en fysiker ska kunna räkna ut vad som helst med ett resultat inom en storleksordning från det rätta", och inom den felmarginalen befinner vi oss definitivt.
Några intressanta iaktagelser från grafen:
För riktigt "långsamma" båtar ser man att man uppnår sitt maximala uttag av framåtriktad kraft strax efter att man passerat TWA 100. Sen, när båtarna blir lite snabbare, förflyttas maxpunkten till något öppnare bogar. Detta fenomen fortsätter på samma sätt ända tills båten blir så snabb att den går lika fort som vinden, dvs V/TWS=1. För dessa mycket snabba båtar som har v/TWS > 1, förflyttas istället max-punkten gradvis mot lägre TWA's, ju snabbare båten är. Detta beror på att för mycket snabba båtar så blir AWA väldigt låg, i princip oavsett TWA, (se t.ex detta inlägg) och det betyder ju att den framåtriktade kraftkomposanten blir låg, relativt sett. Titta gärna på tidigare inlägg om Apparent wind sailing som visar hur AWA ändras när båten är långsam respektive snabb jämfört med rådande vindstyrka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar