PrydeRide

PrydeRide
Fotograf: Torkel Stillefors

torsdag 29 september 2011

Burkningens matematik eller att "fläska på railen"

Det kan vara intressant att fundera lite kring detta med att "burka" en större kölbåt, dvs det som i dagligt tal brukar kallas för att "fläska på railen", alltså att ha besättningen sittandes på railen som ett gäng sparvar på en taknock.

Erfarenhetsmässigt vet vi ju att besättningarna på framgångsrika båtar sitter och fläskar på railen så fort det blåser lite, men spelar det egentligen nån roll på en tung båt, dvs ger det nån (positiv) effekt överhuvudtaget på båtens prestanda att man fläskar, och i såfall spelar det nån roll vem som sitter var, dvs spelar ordningen på "sparvarna" någon roll...?

Efter lite funderande och "matematiskt/fysikaliskt modellerande" (dock med många förenklande antaganden) så visar det sig att det spelar roll, faktiskt en större roll än jag intuitivt hade trott, att sätta rätt gubbe (eller gumma) på rätt plats på railen, dvs såväl plats på railen som vem av besättningen som sitter var spelar väsentlig roll.

Låt oss ta ett exempel för att göra det mer tydligt:

Antag att din båt har en typisk "elliptisk" däcksform, dvs från den smala fören breder sig däckets bredd ut relativt snabbt när man förflyttar sig akterut, och når sin största bredd nånstans midskepps. Från midskepps och akterut smalnar båten av igen i relativt snabb takt.

För att kunna "fläska ner" båten så mycket som möjligt, så vill du ju ha så mycket vikt som möjligt, så långt ut i lovart som möjligt.

Eftersom det är troligt att din besättning består av individer med varierande vikt. så är det således väsenligt att du tilldelar platsen där båten är bredast till den mest välgödde gasten ombord, dvs han eller hon som väger mest skall sitta där båten är bredast, dvs där den rätande momentarmen är längst. Näst tyngsta gast ska sitta på nästa plats, dvs den plats på railen som har näst längst hävarm osv.

Låt oss för enkelhetens skull säga att du har två gastar som är tillgängliga för att fläska, den ena väger 50 kg, och den andra väger 100 kg. Låt oss också i enkelhetens namn säga att båten har bara två "burkningsplatser" på railen, den ena burkningsplatsen har en momentarm på 2 m, medan den näst bästa platsen bredvid har en momentarm på 1m (knappast sannolikt att båten smalnar av så snabbt, men exemplet blir tydligare så).

Om du då sätter din lättviktgast på den "bästa" burkningsplatsen, och din tungviktsgast på den näst bästa platsen, så kommer ditt totala rätande fläskningsmoment att bli 2 x 500 Nm+ 1 x 1000 Nm, totalt 2000 Nm.

Om du istället sätter tungviktaren på bästa platsen, och myggvingsviktaren på näst bästa platsen, så kommer fläskningsmomentet att bli 2 x 1000 Nm + 1 x 500 Nm, totalt 2500 Nm, dvs en förbättring med 25% !

Spelar dessa 25% mer i rätande moment nån roll....? Jo, det gör de, och med ytterligare förenklande antaganden så kan man komma fram till att om man t.ex i den första gastkonfigurationen med lättviktaren på bästa platsen har 30 graders lutning, så kan de ytterligare 25% i rätande moment som man får med "rätt" gastkonfiguration på railen få ner lutningen till 24 grader, vilket lär ge betydligt bättre prestanda.

(några ord om några av de förenklande antaganden som jag använt mig av i ovanstående resonemang:)

- jag antar att den krängande kraften som genereras av vinden på seglen är konstant oavsett lutningsvinkel, vilket knappast är korrekt, men duger som "order-of-magnitude" typ av approximation.

- jag antar att den krängande kraften på båten reduceras 1:1 genom det rätande moment som burkningen åstadkommer

- jag har inte tagit hänsyn till att momentarmens verksamma längd (som är en funktion av cosinus lutningsvinkeln) blir mindre ju mer det lutar, dvs minskar med ökande lutningsvinkel.






Inga kommentarer:

Skicka en kommentar